Big trouble in little China.

Imorgon åker systrarna banan med päronpaket till Kina. Mycket ska ses och mycket ska hinnas göras på två veckor.

Mamma informerade mig idag om basic China for dummies:
- Man ska inte betala försäljare innan man fått sina varor (no shit).
- Om försäljaren propsar på att pengarna man gett är falska ska man säga Nähä då och tuffa till sig, samt hota med att kalla på polis.
- Att äta upp allt man fått serverat på sin tallrik anses ohyfsat (!), kineser tror då att man lagat för lite mat och blir sårade.
- Att stoppa ätpinnar vertikalt ner i riset betyder döden. Alltså ska ätpinnar läggas horisonalt längs med skålen för att undvika att råka hota någon stackars kines.

Ser fram emot:
- Se pappa utföra tai chi.
- Se mamma försöka kommunicera med kineser.
- Se syrran försöka pruta.
- Se vilken familjemedlem som först blir irriterad och börjar bråka (jag?).
- Bli en riktig människa efter en promenad på Kinesiska muren (för det blir man inte förrän då, vet ni väl?), samt alla andra diverse turistattraktioner. Särskilt åka flodbåt bland sockertoppsberg och risfält.
- Shopping. Shopping. Shopping.

Ser inte fram emot:
- Eventuella skoskav.

Önskat resultat av resan:
Transformation från Trasdocka till superb lady genom:
- Drastiskt viktras p.g.a ätning med pinnar och konstant walking.
- Fin bränna.
- Kulturrika erfarenheter.
- Ny garderob.

Systrarna banan gör sig så redo de bara kan inför resan. Notera penningbältena, det fantastiska pinngreppet, samt kineskis à la Gathania.

Den här resan innebär alltså även att bloggen läggs på is under två veckor. Jag vet, det kommer bli svårt, ni saknar mig redan eller hur? Men håll ut. Jag är tillbaks innan ni hinner säga Anna Banana.

Catch you later calculator!

Växjö.

Jag tycker det har varit lite väl mycket klagomål och skitsnack om Växjö på den senaste tiden. Växjö beskylls för diverse tråkigheter, såsom tragik, depression, insomnia, leda, tristess och enformighet. Det här anser jag kan resultera i en negativ effekt på Växjös turism och ställer kommunen inför en stor utmaning. Tillväxt och ökad sysselsättning är en förutsättning för fortsatt- och hållbar utveckling. För att förebygga detta och promota Växjös expansion följer här således ett inlägg i dets ära.

Campus

Ahh, Campus med dess härliga naturrika vyer. Här är vi alla samlade i en enda stor gemensamhet. Vi underhåller våra grannar med att spela graciösa techno-toner på måttlig volym, klinkar på keyboards, stampar i golvet av ren glädje så dammet yr och skriker glada berusade rop utanför fönstrena. I mitt hus har vi även en lek vi kallar Vem-kan-kasta-in-mest-oönskad-reklam-i-andras-brevlådor. Jättetrevligt! Den här veckan ligger nog jag etta.

På Campus har vi även nära till allt. Vi kör efter en så kallad tre-minutersregel. Tar det dig mer än tre minuter att ta dig någonstans över campus har du problem med motoriken.

Är du hungrig? På Campus finns det inte mindre än fem lunchrestauranger samt en pizzeria. Här finns även en Pressbyrå och ett Meddo-solarie. Tre-minutersregeln gäller även till Ica, till Willys tar det dock fem.

Växjö Universitet

Ahh, huvudbyggnaden. Det är här vi växer som människor. "Från student till hel människa" på minst 3 år är Växjö Universitets slogan. Efter en hel dags föreläsningar och vi går ut genom porten, känner den friska luften slå emot oss, tänder jag en cigg och säger till Angelica "Jag känner mig som en helt ny människa" med en nöjd och ljuv ton. Angelica nickar instämmande med något drömskt i blicken. En dag på Växjö Universitet och man blir aldrig sig lik. Mer än tusen sådana här dagar har vi fått erfara, inte konstigt man är som man är.

Notera även Tutan till vänster, alltså den enorma megafonliknande grejen. Här går killar och urinerar om nätterna, i själva änden man talar från. På dagarna går folk ännu ej vetande om Tutans faktiska innebörd och försöker ropa roliga saker och stojar och har sig. Så tarvliga och roliga är vi här. Tihi.

Bibblan

Ahh Bibblan, denna stora, magiska, ståtliga byggnad. Bara genom att gå in genom dens dörrar så skapas magik. Motivationen sprudlar, koncentration ökar mångfalt, engagemanget vaknar till liv. Man känner verkligen hur man förändras till den där nya, hela, människan. Det finns så många människor här som man har ett härligt berusat förflutet med som man så gärna vill träffa på också. Duckar och kutar åt andra hållet? Inte då. Ett superkäckt "Hej hej!", ett strålande leende och en blick som minner om den svunna natten. Ahh Bibblan.

Slottsstallarna, a.k.a Stallet, beläget i hjärtat av Campus. Går man hit får man se Anna och Angelica stå och fuldansa i ett hörn. Jag rekommenderar det verkligen. En syn ni aldrig innan skådat. Det är vackert. Det är magiskt. Det är otroligt. Sist men inte minst: Det är så in i helvete fult. Men det är meningen. Något som resterande världens befolkning inte verkar förstå. På Stallet kostar kvällens flasköl 25 kr, likaså cidern. Vill man shotta får man punga ut med 40 kr för en fyra.

På campus ligger även studentpuben Sivans. Mår du bra av att känna dig rastlös, springa upp och ner och fram och tillbaks och bli av med dina vänner titt som tätt så är detta stället för dig! Varning: Detta ställe kan få dig att vilja hålla handen med killar. Här kostar en flaska öl 18kr, men vill man shotta får man gå någon annanstans. Här finns nämligen inga shotglas. Ett par enstaka gånger har jag dock lyckats flörta till mig en shot, men då fick denna tas ur dricksglas. Sådär gott.

Pudas är även den en studentpub, dock inte belägen på Campus utan i ett område där de flesta utbytare bosätts. Vill man träffa alla utbytare på en gång ska man alltså gå hit. Pudas är i en klass för sig, här sitter folk på golvet i en ring och leker. Jag har aldrig deltagit i denna lek, men jag tror det går ut på att kasta kapsyler i ölglas som står i mitten. Innan den där hemska lagen trädde i kraft fick man även lov att röka här. På den tiden var Pudas mitt favorithak. Helt seriöst alltså. På Pudas kostar en flaska öl inte mindre än 15kr, liten fatöl 18, stor fatöl 24 och

MEGAfat för 40kr!

På Pudas finner man även det intressanta folkslaget Overaller. Varje studentförening/utbildning har sin egen overallfärg och äger man en sådan är man kung. Märkliga ritualer förekommer i flertal. Är man overallmänniska får man inte lov att smussla med att man hookat en kväll, nej då, då ska det utbytas overalldelar. Hånglar en overall med en annan så klipper de av ena overallärmen och syr på den andras. Har de sex så byter de ut ena benet. Sen är det många andra delar som byts ut då de gör vissa saker men dem kommer jag inte ihåg.
Att sy på märken på sin overall är också en hit. Ju fler märken desto coolare är man. Förstår ni hur cool killen på bilden är då? Min teori är att Overaller är föredetta scouter som inte kan förmå sig att ge upp skjortan och märkessamling. Man ska även ha en liten handduk i ena fickan, ifall man skulle spilla på sin fina overall. Overallen får inte heller tvättas om den inte är på kroppen. Vill man tvätta sin overall får man alltså antingen krypa in i tvättmaskinen eller duscha med den på.
Ja, Overaller är allt ett härligt folkslag. Det är förresten de som står för den där ringleken på golvet också.
Notera att killen på den nedre bilden inte bara har haft sex med en annan overallis, han kommer antaligen få mer på grund av sitt härliga beteende.

Allkår

Allkår är ett fenomen som inträffar under våren och pågar en vecka. Med andra ord så är det en veckas fest, och ena dagen är aldrig den andra lik förutom när det kommer till alkoholintaget. Vi brukar dock fokusera på en av dessa dagar, dagen då Grisfesten äger rum. Grisfesten är precis och inte alls som det låter på samma gång. Man grillar inte grisar på spett över stora eldar. Däremot beter man sig som en gris. Man festar i sågspån och det går vilt till. Att bli mulad med sågspån är nog något av det värsta som finns. Hela käften full med sågspån är inte en hit. Inte sågspån i ögonen heller för den delen. Att bli kvitt sågspånen efter det här är inte det lättaste. Rekommendation: Släng kläderna. Efter första grisfesten jag deltog i hittade jag sågspån överallt i lägenheten mer än ett år efteråt.

Motion

Det finns människor som klagar på att de blir feta av att studera. Det förstår jag inte alls. Här i Växjö har vi massor av aktiveringsmöjligheter. Bara på Campus finns det gym, sporthall, samt basket- tennis- och fotbollsplan. Jag rekommenderar dock en powerprommis runt sjön då man får avnjuta både skogsterräng som pirpromenad. Här kan man även träffa på paddor, miljarder sniglar, fåglar, änder med superkrafter och Hi lil'fella's-ekorrar.

Conclusion: I Växjö blir du inte bara en del utav en härlig gemenskap, du växer även till en hel människa. Du studerar med motivation och engagemang, dricker billig alkohol, rumlar runt i sågspån och träffar på folkslag du aldrig anat fanns.

Så vad väntar du på? Stöd Växjös expansion du med - joina oss idag!

Dexter.

Introt till Dexter är en stor favorit. Vackert och motbjudande på samma gång.

Helt jävla fascinerande.

Myran.

Detta är ingen begravning av stridsyxan i myrstacken.

Jag behöver bara lätta lite på mitt dåliga samvete.

Pussisar och kramisar.

I can't see the forest for all the trees.

Denna vackra söndagseftermiddag stod det äventyrspromenad på agendan.



Vi påbörjade promenaden utanför mitt hus. Mitt rum ligger i det högra tornet.






Sen begav vi oss in i skogen.









Långt, långt in i skogen.








Angelica körde Bobby Fisher - where is he? I don't know, I don't know!-dansen.







Sen klättrade vi upp i ett jakttorn. Men inte fan såg vi nåt värt att jaga.







Jag tog även tillfället i akt att stampa sönder ett par myrstackar. Utrotningen har bara börjat!







Efter ett tag blev vi trötta. Då slog vi läger och tände en liten brasa. Luktade jättegott. Tyvärr glömde vi korven hemma.







Barnen i Bullerbyn.

Emil i Lönneberga.

Madicken?

Himla rolig och helvetes läskig lekstund.

Fin himmel hade vi också.







Vi blev även jagade av the Blairwitch:

Who's that Spartan in my tipi?

Fyra veckor återstår tills det blir fest för fuldans-duon igen. Under de här veckorna ska det tränas stenhårt för att uppnå fullt Spartan-potential.

Favoriterna på listan är Tipi-dansen, "Where is he, I don't know, I don't know", samt hela "The Perfect Cheer". En inövad ful-pardans, kan det möjligtvis finnas något bättre?

This is for you mama.

Mamma blev lite sur för föregående inlägg. Hon förstår sig inte riktigt på det här med sarkasm. Puss till dig mamma.

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på?


Jag vet inte riktigt vad det beror på. Men jag tror att följande två faktorer spelar stor roll:


1. Jag är en fattig student. Mamma skickade inte med "en liten slant" med vaccinet som utlovats. Inte heller har jag fått det där bidraget på 800 kr till "promenadsko i Kina" som det pratades om. Mycket snack och liten verkstad på den där mamman.


2. När jag hittar sköna skor har jag svårt att byta. Väldigt svårt. Dag ut och dag in har jag dom på mig. Tills de går sönder. Precis som när man hittat en ny skön låt och kör den på replay hela dagarna, tills man totalt lyssnat sönder den. Precis så. Stronger är dock fortfarande en fin favorit.

Skönheten på bilden gick sönder för nån vecka sen. Plötsligt och hastigt - tragiskt men sant. Ja, det är min hud ni skymtar på bilden. Till och med strumpan slets upp. Väldigt traumatisk upplevelse det där. Jag har ju nästintill gått barfota en dag i oktober dessutom?

Nu har jag därför blivit tvungen att ha följande skor på fötterna. Ingen av dem är särskilt bekväma sett utifrån ett långsiktigt perspektiv (läs prommis runt sjön/kväll ute). Och alla av dem ger sitt eget speciella minnesmärke (läs skoskav):

Converse (China Town, New York $ ?)

Ger skoskav på hälen samt på trampdynan. Inte alls trevligt.















Decate-dojjor (Stadium, Malmö, 199(!)kr)

Var ganska sköna till en början. Men efter en helg i London med en massa prommande var det kört. Ger skoskav på vänster lill-tå.

Svarta trasiga skor (Din Sko, Malmö, 249 kr)

Dessa används tyvärr i utgångs-sammanhang. Ger lite tåknip samtidigt som de är lite för stora och man får känslan av att de ska glida av. Inte alls bra i samband med fuldans.

Svart low boot thingie (Bianco, Malmö, 399-499kr)

De här skorna används mycket sällan. Mest på grund av att de är så svåra att få på och jag har inget skohorn. Skapar tryck på mellanfoten(?).

Slutsats:

Jag har en massa dåliga skor och kommer ha väldigt, väldigt, svårt att gå 16 timmar non-stop/dag, 14 dagar i sträck i Kina. Så, den som klagar på att jag klagar pga diverse fotproblem under den här resans gång får skylla sig själv (mamma!).

Rumour has it...

Igår fick jag ett oerhört oroväckande sms:

Allting stannade till. Tiden stod stilla. Helgens bravader flashade förbi mina ögon. Alla helgers bravader i Växjö flashade förbi mina ögon. Vad har jag nu gjort? Vad kan jag ha gjort? Förutom extrem fuldans? Förutom det vanliga horribla beteendet? Förutom ovetande flashing av trosor på efterfest? Förutom trasigt utseende? Vad!? VAD!?

Med darriga fingrar skriver jag tillbaks:

Efter ett par sekunder, som utan att överdriva kändes som tre timmar, får jag svar:

Holy fuck. Shit. Fan. Har jag gjort nåt så hemskt så att hon var tvungen att cleara utrymmet ifall någon satt bredvid mig och kunde smygläsa? Så jag kunde mörka, scrolla ner och läsa i lugn och ro? Eller var space:t till för att jag skulle kunna förbereda mig för de här inte så fina och inte så roliga ryktena som går om mig? Fan. Fan. Fan. Fan. Faaaaaaaaaaaaaaan.

Med darriga fingrar så öppnar jag upp det första sms:et och scrollar neråt:

MEN VAD I HELVETE! Sånna här sms borde förbjudas. FÖRBJUDAS!

Och fan i helvete vad paranoid jag är.

Yogi almighty.

Yogi tea är en stor favorit. Något sorts organiskt/bio/eko grejs. Jag dricker det mest för att det luktar himmelskt och smakar gudomligt. Med varje tepåse får man dessutom ett litet visdomsord, eller vad man ska kalla det.

Dagens visdomsord lyder:

Damn! Mr Yogi knows about my schizophrenia.

Kalle goes bananas.

Ok, Anna Banana sure like her bananas, but whoever came up with this freaky combo totally went bananas.

Yet another mellow weekend.

FAQ/OFF

Har du alltid den där blå grejen på dig eller?

- Ja? Min garderob är tragisk.

Varför ser du så trasig ut?

- Jag är trasig. Inifrån och ut. Tras ute, tras inne, tras i hjärta, tras i sinne. En sliten trasdocka helt enkelt.

Varför har du stora blåmärken på båda fötterna?

- Inte en jävla aning? Stomping with stilettos, anyone?

Varför snackar du engelska hela tiden? Folk skrattar åt dig.

- I know! Bloody hell. It's like a chronic disease, it won't go away. I kinda like it though, especially without the h:s and t:s.

Hade du inte mörkt hår för en vecka sen?

- Jo! Jag funderar på att stämma min frisör.

Hur kommer det sig att alla förutom du fick pasha i helgen?

- Men sluta mobba mig.

Varför är du sur på Myran?

- Sur är helt fel ord. Jag älskar vitt gift och Myran är besatt av tanken på att inte äta det. Extrema motpoler. Sen så försökte han auktionera bort mig på sin blogg utan min vetskap och godkännande. Ser jag ut som en dyrbar antikvitet eller? Nej, jag är en trasdocka. Som inte vill ha nån date alls.

Hur mycket vitt gift har du åtnjutit i helgen?

- Så mycket så jag skulle kunna dö mätt, tillfredställd och lycklig här och nu? Nej, det krävs nog mer. Men pizza, pommes, chips, snackmix, cheez crunchers, dumle och säkert en massa till som jag inte kommer ihåg. White poison? White delish delicacy delirium!

Couldn't agree more. Schizophrenic much?

- Ja, det verkar fan inte bättre?

Okej, tack för du tog dig tid. Talk to you later, personality nr 1.

- Yep, always a pleasure talking to you, personality nr 2.

Facebook mania.

Willy Wonka? Johnny Wanker!

För övrigt är det här som Orlando Bloom håller till i London.

Stalker much?!

London recap.

Dag 1.


Efter en tågresa med fyra galna norrmän från Stansted till Liverpool Street förväntade vi oss en söt Emma stå med öppna armar och tårar längs kinderna på perrongen. Men inte. Vi väntade och väntade. Ringde och ringde. Ingen Emma nånstans. Men, sen kom hon springandes till slut. Fruktansvärt bakis/full och sådär söt. Haha.




En kram här och en kram där, sen intar vi första bästa pub för lite (mycket) mat och en öl.


När vi lämnat väskor och grejer hos Emma drar vi ner till Portobello Road marknaden i Notting Hill. Fasligt mycket folk. Tre mycket vackra och goda muffins inhandlades.

Up’s: En kille fastnade med foten i en pappkartong, drog den med sig och fick kämpa lite för att komma loss. Jag skrattade lite för högt. Och lite för länge.
"She's laughing at me!"



Sen promenerade vi till en annan pub för ytterligare ett par öl.



Efter lite vila, pizza och dusch blev det utgång.



Väl ute så träffar vi på en sydafrikan (t.v.) som visar sig bli ett nytt tillskott i min stalkingskara. Vi träffar även en kille som tydligen jobbar som assistant director of Extras.
"Are you 'avin a laugh? Is 'e 'avin' a laugh?" Nej, han hade inget laugh alls. Jo, han var trevlig. Samt heroic, han räddade mig från stalkern. Men lite skum.

Up's: Väldigt rolig kväll. Underhållande att titta på när britter dansar.
Down's: Inget pash. Alls. Väldigt sega män de där britterna, trots extrema flörtförsök. De förstår inte heller vitsen med fuldans. Och springer iväg när de sagt att de ska bjuda på dricka.


Angelica dansade så vilt så hon råkade slå ner flaskor och skar sin arm på något sätt. Men hon var lika glad för det. Jag och Emma lekte nurses och plåstrade om mäkta bra med tanke på alkoholintaget. Eller ja, vissa svårigheter förekom.

Up's: -Emmas nya tantskratt "Heeeyaaahahahahaha".
-Emmas granne, när vi kom hem med en skadad Angelica: ”Oh my god, are you okay?”
Jag: ”Oh she’s alright, she just tried to kill herself.”
-Emmas tvångsmatning av muffins.
-Extrema skrattanfall.

Down's: Den sura toalett-tanten på utestället som gnällde om dricks hela kvällen. Och yttrade "You might need a tissue." när det sprutade blod ur Angelicas arm. No shit!


Dag 2.


Morgonen efter börjades med en fabulös full english breakfast. Väldigt bra start på dan.



Sen gick vi på Potter-tour. Först försökte vi hitta the Leaky Cauldron. Men det gick sådär. Eller ja, det går inte att hitta såklart, men det ska ligga mellan en stor bokaffär och en skivbutik på Charing Cross Road. På den här gatan ligger det inget annat än bokaffärer och skivaffärer. FU J.K.

Däremot, så hittade vi besöksingången till Ministry of Magic, denna vackra telefonkiosk. Trots tappra försök ville de dock inte släppa ner oss. FU C.F.
Emma var sådär road av vår fina tour.



Efter det gick vi på lite allmän sightseeing.
Det här ser ju ut som ett vykort?! Haha.



På kvällen blev det ett par öl med Emmas roomies, samt några andra som vi inte ville slösa bilder på. Emma och Angelica drack jordgubbsöl. Lite för sött och sliskigt för min del.

Dag 3.


Nästa dag spenderades med shopping, shopping, shopping. Men inte så mycket som inhandlades dock? Tre par leggings för min del. Och ett par leggings och kappor för de andras.

SEN fortsatte Potter-touren! Kings Cross station, platform 9 3/4. Hallelujah moment! Vi kom nästan igenom. Nästan! Fastnade med trolleyn halvvägs. FU A.D.




Diverse transsportsätt har även åtnjutits under resans gång. Perfect photo op.

Om ni någon gång åker buss/tunnelbana med Emma så tänk på att höga utrop som *faaa-aaart* inte uppskattas.

Observera bilden t.h. där Emma sover. Totalt utmattad efter Potter-tour och sightseeing. Där ser man vad som händer när man inte längre går regelbundna prommisar runt växjö-sjön.


Sen blev det ännu mer pubmat och ännu mer öl. Fantastiskt trevlig pub med mysig beergarden. Mer beergardens till Sverige, tack? Samt fantastiskt sällskap. Mer Emma till Sverige, tack?!


Det är inte bara sömnrelaterade aktiviteter som försiggår i Emmas säng. Ypperligt trevligt avslut på en fabulös och fantastisk trip.

VEESUUVIOO CAPRICCIOOSAA!
Wingardium Leviosa med känsla funkade lite bättre.

*aaaaaaaaaaaaaaaahhh*



Slutligen skulle jag vilja utdela en eloge till Emma - Londons roligaste, sötaste och snällaste invånare, samt vår fabulösa tredje musketör.
Tack för en grym weekend-ish visit hos dig. Du är oerhört saknad. PUSS