Jag sitter här och har nära till tårarna. Hade jag varit en gråtmild människa hade jag börjat storböla för längesen och jag hade förmodligen inte slutat på ett bra tag.
Min externa hårddisk har kraschat.
Jag bryr mig inte om alla femtio eller sjuttio filmer, inte heller alla serier med minst tre säsonger vardera, inte ens mina tvåhundraåttioåtta album med musik (okej, alla nämnda smärtar lite). Men mina bilder. Alla mina bilder. Kina, Mocambique, Irland, alla semestrar, alla julaftnar, alla nyår, alla midsomrar, alla bara vardagar, alla år i växjö, alla allting däremellan och alla allting därtill. Dessutom allt jag någonsin skrivit i word under de senaste tio åren. Varenda ord. Borta med vinden.
Det känns som att jag upphört att existera. Allt jag gjort under de senaste 10 åren fanns i den lilla boxen. Ja. Idag dog jag för tio år sedan.
Upprörd är bara förnamnet. Jag förbannar denna elektroniska och digitala tidsålder som satan förbannar jesus eller charlotte förbannar Big. I curse the day you were born! Om det varit tjugo år sedan - nej fan, snarare tio - så hade min enda oro för bildförlust varit eld. Istället för en liten funktionsoduglig box hade jag kunnat ha hundra lådor med framkallade bilder och femtio pärmar med printade dokument. Om dessa lådor och pärmar tagit fyr och brunnit upp hade jag suttit i samma sits som nu. Men nu sitter jag i denna satans sitsen för att en mikroskopisk machiavellisk komponent i denna lilla bastarda boxen slutat fungera.
Upprörd it is. Jag har mail och kommentarer att svara på men jag är för altererad för att kunna vara social och trevlig (ja, så ni vet varför). Tyvärr även så pass upprörd så jag inte ens kan glädjas åt följande mail:
Subject: Uppsats Väl Godkänd
Hej Anna,
Uppsatsrättningen har tyvärr dragit ut på tiden i sommarvärmen. Jag har nu läst din uppsats och godkänt (VG) den. Detta var den absolut bästa uppsatsen den här gången, och det var en kul överraskning att läsa den!
Well, innan jag tar ut sorgen i förskott (lite för sent för det nu kanske) ska jag försöka få den fixad på något it-infraställe. Tills vidare klargörande om mina senaste tio år ska jag vackla mellan fortsatt sorg vs. självförnekelse (vs. icke-existens).
Min externa hårddisk har kraschat.
Jag bryr mig inte om alla femtio eller sjuttio filmer, inte heller alla serier med minst tre säsonger vardera, inte ens mina tvåhundraåttioåtta album med musik (okej, alla nämnda smärtar lite). Men mina bilder. Alla mina bilder. Kina, Mocambique, Irland, alla semestrar, alla julaftnar, alla nyår, alla midsomrar, alla bara vardagar, alla år i växjö, alla allting däremellan och alla allting därtill. Dessutom allt jag någonsin skrivit i word under de senaste tio åren. Varenda ord. Borta med vinden.
Det känns som att jag upphört att existera. Allt jag gjort under de senaste 10 åren fanns i den lilla boxen. Ja. Idag dog jag för tio år sedan.
Upprörd är bara förnamnet. Jag förbannar denna elektroniska och digitala tidsålder som satan förbannar jesus eller charlotte förbannar Big. I curse the day you were born! Om det varit tjugo år sedan - nej fan, snarare tio - så hade min enda oro för bildförlust varit eld. Istället för en liten funktionsoduglig box hade jag kunnat ha hundra lådor med framkallade bilder och femtio pärmar med printade dokument. Om dessa lådor och pärmar tagit fyr och brunnit upp hade jag suttit i samma sits som nu. Men nu sitter jag i denna satans sitsen för att en mikroskopisk machiavellisk komponent i denna lilla bastarda boxen slutat fungera.
Upprörd it is. Jag har mail och kommentarer att svara på men jag är för altererad för att kunna vara social och trevlig (ja, så ni vet varför). Tyvärr även så pass upprörd så jag inte ens kan glädjas åt följande mail:
Subject: Uppsats Väl Godkänd
Hej Anna,
Uppsatsrättningen har tyvärr dragit ut på tiden i sommarvärmen. Jag har nu läst din uppsats och godkänt (VG) den. Detta var den absolut bästa uppsatsen den här gången, och det var en kul överraskning att läsa den!
Well, innan jag tar ut sorgen i förskott (lite för sent för det nu kanske) ska jag försöka få den fixad på något it-infraställe. Tills vidare klargörande om mina senaste tio år ska jag vackla mellan fortsatt sorg vs. självförnekelse (vs. icke-existens).
6 BANANAS:
Men kära nån! Detta är fruktansvärt! Jag lider med dig!
Skulle varit nära varandra (alla dagar men kanske just idag) idag så vi hade kunnat pimpla Jack och röka och svära tillsammans.
Fan vilken misär.
Så jäkla tråkigt..jag hoppas att någon kan få liv i din hårddisk så du kan rädda det som finns på den.
Vet en del som har fått liv i sina hdd efter krasch, så de har kunnat rädda vad som funnits på dem, så det behöver inte vara helt svart än
Fanns många som vill "hjälpa" en ute på www men hitta detta Malmöföretag, vet inte om de är bra men kan kanske vara värt ett försök, annars leta vidare på www
http://plexdata.se/
En stor kram på dig!
/H
Tackar innerligt för omtanke & medlidande. Min familj verkar inte tycka det är någon särskilt stor grej som har hänt. Vilket bara gör mig ännu mer upprörd.
Jack och röka och svära. Låter gudomligt! Kan vi träffas snart eller? Det är 7 månader sedan vi träffades sist. Det tycker jag är lite (extremt) tragiskt.
Tack för tipset H, ska kolla upp detta!
Åh men Bee, fint med uppsatsen!
Jag har inte riktigt insett att det var 7 månader sedan! Herre gud, det är verkligen verkligen tragiskt! Nu när jag insåg saknade jag dig ännu mer..............
Post a Comment