SUCKED INTO THE SUPERMASSIVE BLACK HOLE

Jag vet inte riktigt varför jag klickade på SIGN IN. Inte heller CREATE POST. Eller EDIT HTML för den delen. För jag har verkligen ingenting att skriva känns det som.

Dagen har framskridit i en tät intern dimma trots en extern blå himmel med strålande solsken. Solskenet verkade dock lyckas tränga igenom denna täta dimma då jag har gått runt och haft ont i ögonen hela dagen. Det ser ut som att du ska börja gråta sa lena. Jag har inte lidit av någon post-måndagsångest idag så det var faktiskt inte fallet. Bara en intensiv smärta i ögonen. Du ser helt förstörd ut. Jag lider nog bara av en extremt blaserad boredom. Well, jag fick i alla fall en lunch med gamla klassen idag, och det mina vänner var det enda positiva som skett under dagens förlopp. Metod schletod.

Nu: middag
Sen: prommis
Senare: soffmys

A MORNING IN MAIN POINTS

07:00: Alarmet sätter igång. Vaknar. Inte tröttare än vanligt (mamma, i win). Går upp. Stapplar. Sätter på kaffe. Tar en cigg. Solsken. Duschar. Hämtar kaffe. Snubblar. Klär på mig. Hål i höger strumpa. Slänger strumpor. Tar nya strumpor. Hål i vänster strumpa. Slänger strumpor. Tar nya strumpor. Letar outfit. Behöver verkligen en ny garderob. Drar på mig stuprör. Har fått häng i stuprör. Pizza + muffins = viktnedgång. Sätter på datorn. Sätter på musik. Svarar på mail. Svarar på kommentarer. Kollar fb. Går in på dn. Ikväll kommer obama till europa. Pimplar kaffe. Går in på mininova. Klickar hem fyra grejer. Hämtar mer kaffe. Tar en cigg. Sätter upp håret. Fågelbo. Sminkar fejjan lite. Pizzaface. Hämtar mer kaffe. Tar en cigg. Pimplar kaffe. Sjunger (skriker) P-P-P-PNEUMOTHORAX IS A WORD THAT IS LONG, THEY'RE JUST TRYING TO PUT THE PUNK BACK INTO PUNCTURED LUNG. P-P-P-PANIC OVER, PARTY OFF PARTY ON, CAUSE WE ARE BIRDS OF A FEATHER AND YOU CAN BE THE FAT ONE! Packar väskan. Väljer kavaj. Väljer örhängen. Hämtar mer kaffe. Tar en cigg. Bloggar. Tar en bild.

Skola till 15. Laters.

ELECTRICAL SHOCKS OF ANGST

Fy farao vilken måndagsångest jag ligger inne med idag. Den förvärrades något av upptäckten av sokos musikstopp. Den intensifierades ytterligare när jag satte föregående inläggskonversation i skrift. Blah. Allt för konsten.

Jag undrar om folk verkligen känner av måndagsångest som jag gör. Är ni medvetna om hur intensiv en måndagsångest kan vara? Angelica vet nog. Ni andra är säkert lyckligt ovetande om denna onda plåga. Den kommer som elektriska stötar när man minst anar det, rakt in i solar plexus. Den sprider sig som en löpeld av smärta genom hela kroppens nerver. Den skapar andningssvårigheter. Nerstämdhet. Apati. Letargi. Stumhet. Misantropi. Melankoli. Lite därtill. Allt däremellan. Typ så här.

Jag har försökt med alla möjliga kurer idag. Muffins, pizza, serier, böcker, film, musik, promenad, pattinson. Alla kurer har funkat för stunden men har inte medfört någon efterverkan. Nu ger jag upp. Ska inom kort inta sängen för antingen ännu en film eller en bok, inte riktigt bestämt mig än. Ju snabbare denna måndagen går över desto bättre. Och med det säger jag godnatt. Sweet dreams gott folk.

POSITION OPEN: LIFE COACH WANTED PROMPTLY.

Mamma: Du kanske kan forska och doktorera inom statsvetenskap?
Jag: Doktorera?!
Mamma: Ja?
Jag: Är du medveten om att jag kommer få hålla egna kurser då?
Mamma: Ja? Vadådå?
Jag: Är du medveten om att jag kommer vara tvungen att föreläsa? Flera timmar om dan, flera dagar i veckan?
Mamma: Ja det är väl klart?
Jag: Känner du mig överhuvudtaget?! ÄR DU MEDVETEN OM ATT JAG HAR ÅNGEST FLERA MÅNADER I FÖRVÄG INNAN EN PRESENTATION PÅ 20 MINUTER?
Mamma: Äh, då är det väl dags att komma över det nu.
Jag: Har det inte skett någon förändring de senaste 20 åren så lär det inte ske någon nu. Någonsin.
Mamma: Äh skärp dig.
Jag: Kan vi snälla sluta prata om det här innan jag spyr? Seriöst, jag blir illamående av ångest av bara tanken.
Mamma: Äh.

Mamma kommer definitivt inte erbjudas jobbet som livscoach.

SOKO IS DEAD

Gick in på sokos myspace för att kolla om det kommit upp några nya låtar och dylikt. Möttes av det här:


Hon har bytat namn till SoKo is Dead. Som headline har hon "I QUIT". Hon bor numera i "HELL". Hon influeras av "all the dead people" och låter som "a ghost gone forever". "GOODBYE". Förutom profilbilden av ett spöke har hon följande bild på sin sida:

Music killed me. Soko är alltså slut som artist. Hon har lagt musiken på hyllan. No more soko. It's raining outside inside, I'm crying inside. Det här är en sorgens dag. Och jag ska nu sörja genom att hetsäta en pizza.

LOCO FOR SOKO

Tydligen har the girlcrush of my life a.k.a soko a.k.a stéphanie sokolinski varit med i flertalet filmer.
Detta hade jag ingen aning om.

Bland annat följande:
Je suis parti de rien (2009)
Adrien (2008)
Ma vie n'est pas une comédie romantique (2007)
Les Diablesses (2007)
Ma place au soleil (2007)
Dans les cordes (2007)
Poésie Del Amor (2006)
Les Irréductibles (2006)

Följaktligen ska jag nu på torrentjakt efter sokofilmer.

SWEETS FOR MY SWEET-SELF, SUGAR FOR MY HONEY-EGO.

Har i skrivande stund american vanilla lemon cupcakes i ugnen. Flertalet av dessa ska inom kort hetsätas till diverse avsnitt av diverse serier. Sockerförbud Schlockerförbud - det är faktiskt måndag, och det finns ingen bättre kur mot måndagssjukan än socker och slack. Samt den där lilla dosen pattinson jag även bjöd på såklart. Mmm. Jag bjuder nog på en till.

Åh. Förmodligen mer sweets for my sweet-self, sugar for my honey-ego än muffinsen i ugnen. Kanske blir en, ehm, film istället för serier vid närmare eftertanke.

Jag är oerhört nöjd med mitt beslut att stanna hemma idag.

OH C'MON JUST BITE ME ALREADY!

En liten dos pattinson som kur till alla oss med måndagssjuka. I like him dark and twisted.

I KNOW I WON'T BE LEAVING HERE

Tittade precis på schemat. Dagens föreläsning heter "Grundläggande metodverktyg: variabler, validitet, samband och förklaringar". Det här blir min fjärde metodkurs. Jag kan metod utan och innan. Särskilt med tanke på alla jävla metoddiskussioner jag haft i varenda jävla b-, c- och d-uppsats. Har även haft två metodtentor och ett par metodpaper. Om ni väcker mig mitt i natten och frågar exempelvis Vad kännetecknar god resultatsvaliditet? så kan jag rabbla allt från begreppsvaliditet till reliabilitet till orsakssamband till systematiska fel till urval till generalisering till källkritik och blablabla.

Resultat: Jag stannar hemma.
Slutsats: Fab.

Den här terminen känns som ett stort jävla misstag. Jag har inte lärt mig någonting, förutom möjligtvis att ordbajsa flummigheter bättre och att vattenpest heter Egeria Densa på latin. Jag borde gå vidare. Hitta ett jobb. Bli vuxen. Men hur kul är det på en skala? Noll. Zero. Nada. Livscoach sökes omgående.

FOGGY WEATHER, FOGGY MIND

Okej, mamma hade väl lite rätt om sommartidströttheten då. Jag hade oerhörda problem med att gå upp klockan 08:00 (07:00) och kom inte upp förrän 09:00 (08:00). Men sen så propagerade jag även för att Efter en natt har man vant sig så det är väl upp till bevis imorgon bitti då.

Mitt lilla samhälle har denna morgon drabbats av en tät forks-dimma.


Hade det inte varit för detta faktumet hade jag gett mig ut på en långprommis men istället vänder jag mig nu till slack med en bok. Fram till lunchtid då jag måste bege mig mot tåget. Måndagen till ära har jag föreläsning från 13.00-17:00. Yey. Som bevis på hur litet mitt samhälle faktiskt är kan en konversation jag och mamma hade igår belysas, när vi var på hem från en promenad och såg cirka 9 personer på byns gågata:
Jag: Men gud vad mycket folk det är här?
Mamma: Ja, vad är det som händer?
Jag: Jättekonstigt.
Mamma: Det är nästan som om det vore marknad.
Jag: Läskigt.

Hahaha. Alright, dagens dimmiga väder återspeglar dagens dimmiga huvud och jag är nu i stort behov av x antal koppar kaffe i systemet. Laters.

nyduschad. renbäddad säng. ny bok. wingardium leviosa *aaaaaaaaaahhh* sweet dreams people.

TANGLED UP IN GREEN MINT

Precis kommit hem från en runda i stan med syster. Inhandlade ett styck väska och provade ut nya conversemodellen som jag ska beställa ett par av. Färgen jag vill ha fanns inte i hög modell så jag får väl vända mig till zoovillage eller dylikt istället.

Dessa, fast i mintgrön - min nya obsession. Har även köpt en ny extern hårddisk då den jag har är full och nästintill även datorn - 1 gb kvar och det finns absolut ingenting jag kan/vill ta bort. Nu har jag en på 1000 GB på väg. Fab. Och så köpte jag office-boxen. Det finns verkligen inget bättre än en dos ricky gervais goes david brent lite då och då. Men well, nu är det slutshoppat för den här månaden. Rent hypotetiskt teoretiskt sett i alla fall, man vet ju aldrig.

Nu: långprommis över åkrar & fält. Sen soffmys med mamma. Jag önskar er en supreme slacking söndag mes amis.

IN THE SUMMERTIME WHEN THE WEATHER'S HIGH...

Inte helt nöjd med det faktum att jag blivit bestulen på en timme idag. Jag hade helt glömt bort att denna söndagen innebar skiftet till sommartid. Jag vet inte riktigt hur jag lyckats glömma detta, mamma har tjatat om det hela veckan:

- Åh jag kommer vara såå trött hela veckan.
- Men skärp dig. Det handlar om en timme. Efter en natt har man vant sig.
- Neeeej, det kommer vara sååå svårt att gå upp.
- Skärp dig. Dessutom är det en söndag, du kommer inte ens känna av det.
- Joho då.
- Du beter dig som om att du ska åka till kina och få 10 timmars jetlag.

Sådana här diskussioner har vi haft varje dag hela veckan. Jag tänker inte diskutera det här igen! Men ändå lyckades jag glömma bort det. Tills innan idag då jag såg att klockan var 11:38 enligt datorn men 10:38 enligt mobilen.

- Åh madderfakker, säg inte att klockan är tjugo i tolv!
- Jo det är den.
- Vaffan! Jag har blivit bestulen på en timme av mitt liv!

Well, vi får i alla fall ljusare dagar nu. Och det är väl alltid nåt. Mot ljusare tider! Sommartider hej hej, sommartider.

BOB DYLAN @ MALMÖ ARENA

Efter att vi stått utanför och halvt fryst ihjäl i en halvtimmes kö kom vi in.

vi hivade i oss vars tre öl och ett par cigg

och sedan intog vi våra platser, på första läktaren 6 rader från scenen. Eftersom min kamera är systemish så är zoomen tyvärr inget vidare.

spända i väntan på bob

en snart fullpackad malmö arena

väldigt spända i väntan på bob

The Man.

The Myth.

The Legend.

The Bob Dylan.

Dylans munspelande skjöt mig rakt in i solar plexus, spred sig som gåshud över hela kroppen och i melankoliska rysningar av välbehag längs ryggraden. Som i följande videoklipp. Ännu sämre zoom, men bra ljud i alla fall.


Jag är något besviken över att den enda gången han öppnade munnen - förutom när han sjöng såklart - var när han presenterade bandet. Jag hade hoppats på en massa störda kommentarer och nya excentriskt originella citat att markera sin plats i världshistorien med ytterligare. Men icke. Men det var bra ändå såklart. Mycket bra.

Efter konsertens slut inhandlade jag en t-shirt och två posters av roadies utanför arenan, på en total summa av 170 kronor. Hade jag köpt detsamma inne på arenan hade det gått på 490 kronor. Kaching. Mer än hälften av arenabesökarna skulle med bussen hem. Det kändes som en zombiefilm. Vi gick i apatiskt långsamma klungor (läs Dawn of the Dead 1978). När bussarna kom började folk springa panikartat som galna idioter (läs 28 days later). Jag och nico kunde inte låta bli att påverkas av grupptrycket och sprang också. Jag skrek dock av skratt under tiden. Haha. Det hela var ytterst löjligt.

Jag hade därefter planerat att möta upp lottie på happy för en drink eller två, men jag kände mig lite för trött och åkte hem istället. Kvällen avslutades med toast till ett avsnitt lost i sängen. Fab.

"A POEM IS A NAKED PERSON. SOME PEOPLE SAY THAT I AM A POET."

Nu lämnar jag er för en afton med bob dylan.

Extas.

P-P-P-PNEUMOTHORAX IS A WORD THAT IS LONG.

Jag är kär i kaiser chiefs saturday night. Särskilt följande utdrag:

P-P-P-PNEUMOTHORAX
IS A WORD THAT IS LONG
THEY'RE JUST TRYING TO PUT THE PUNK BACK INTO PUNCTURED LUNG
P-P-P-PANIC OVER
PARTY OFF PARTY ON
CAUSE WE ARE BIRDS OF A FEATHER AND YOU CAN BE THE FAT ONE!

Lyssna själva (01:19)


Det är ungefär samma känsla jag får som när jag hör kanye kippa efter andan i jesus walks. The view alone will leave you breathless, uhhhh!, try to catch it, uhhhh! Haha. Love it.

P-P-P-PANIC OVER, PARTY OFF PARTY ON, CAUSE WE ARE BIRDS OF A FEATHER AND YOU CAN BE THE FAT ONE!

Gårdagen i bilder!

outfitpic innan avgång

mot rökhörnan där lottie väntade

vin für alle

cigg für alle

sen dök grabbarna grus & hanna upp (ja, ni ser rätt - det står en burk med inlagd potatis på bordet. present från ljungan & hanna)

ljungan goes the ring

egentligen är det inte tillåtet med kärlek i rökhörnan. men den här gången fick det väl vara okej.

jag vet inte vad ljungan sysslar med, men fa ska i alla fall käka en potatis

sekunderna innan första tuggan. observera ljungans maniska blick

första tuggan tagen. observera ljungans äcklade min

hela potatisen i munnen. observera ljungans, ehm, chockade/äcklade/skadeglada min?

fa hade köpt med sig en flaska vatten. ifall han skulle bli för full av sina två 2.25or cider.

ojoj, halsa inte för snabbt nu. farliga grejer det där.

ljungan goes magdans

hur fula kan tre personer möjligtvis bli på en bild? så här fula.

singstar in action

soffpaus

sen dök miss m upp och sa hej efter jobbet!

åh nej, gapet! be gone.

the cat & the snake

How you doin?

börjar jag få långt hår eller börjar jag få långt hår? (ingen urringning som kan avleda uppmärksamheten den här gången)

sen gick det bara utför.

så då förde dimman mig, lottie & fa vidare mot koi, resten försvann hemåt. observera bratskumpan bredvid fa.

lottie & spritzer

fa är inte helt nöjd med att stå ute i kylan med oss när vi röker

How you doin? #2

lottie rökposar

på ett trångt dancefloor

lottie in action

här står vi

spritzer. drink. öl.

blåa skjortklubben

ljus anfaller kostymnisse

här går det vilt till. fa är måttligt road.

sista bilden som togs för kvällen

och tur är väl det för vi ser lite vimmelkantiga ut.

När jag och fa skulle hemåt mot bussen skulle lottie träffa upp bija och gå till ett ställe jag helst inte vill nämna här. Det värsta är att bijas kompis sedan kallade detta "det bästa stället i hela malmö". Då spydde jag nästan. Okej jag säger väl det då: heartbreak. Urgh. Medan vi stod och väntade på att bija skulle dyka upp kommer det fram en tjej till lotta. En maniskt kaxig jävel. En "vän" till miss m.
- Hallå du! Jag känner igen dig. Jag vet vem du är. Du är typ 20 eller hur? DU hör inte hemma här. VI hör hemma här. DU HÖR INTE HEMMA HÄR! Blablablabla.
Detta fortsatte hur länge som helst. Hon slutade inte. Hon var helt manisk och aggressiv. Jag stod med ryggen åt henne och körde lite anger management, räknade långsamt till 10 säkert mer än 100 gånger. Det funkade inte. Jag kunde inte hålla mig. Man behandlar inte mina vänner illa. Det gör man bara inte. Så jag freakade ut.
- MEN SKÄRP DIG DIN JÄVLA IDIOT! Och så knuffade jag bort henne. VEM FAN TROR DU ATT DU ÄR? TROR DU ATT DU HÖR HEMMA HÄR ELLER? DU BETER DIG SOM EN JÄVLA FJORTIS. GÅ HÄRIFRÅN! DRA ÅT HELVETE!

Ah. Det var skönt. Väldigt skönt. JAG VILL NITA DEN JÄVLA IDIOTEN sa jag även sen. Haha. Bra att hennes kompis drog bort henne därifrån. Får sedan veta att denna människa är 32 år gammal. Trettiotvå. Herregud. Vilken patetiskt tragisk människa. Väx upp.

Sedan gick lottie & bija mot stället där hjärtan bryts och jag & fa mot stället där bussar möts. Jag hade för ont i mellangärdet (haha igen) för att kunna äta en falafel. När jag kom hem hade smärtan dock gått över så då tryckte jag i mig två toast. Sedan stupade jag snabbt och hårt. Det har nog aldrig varit så skönt att krypa ner i min varma säng som det var i natt.

Förutom den patetiskt tragiska tantens attack var det en fin kväll. Var dock väldigt besviken över att jag inte såg en enda kille med kavaj & scarfs på koi. Jag älskar kavaj & scarfs. Mer kavaj & scarfs åt folket!